Dag 7 – Min bästa vän

Jag är en människa med många vänner som jag inte känner så bra, och som inte heller känner mig särskilt väl, och så har jag de där vännerna som står mig nära, min allra bästa vänner. För jag har inte bara en, jag har flera stycken.

Möt mina fyra närmsta, utan någon som helst inbördes ordning:

Moa:
Jag och Moa träffades när jag började jobba på nummerupplysningen. Jag har aldrig klickat så snabbt så bra med någon människa nånsin, det kändes som att Moa hade känt mig hela livet. Hon förstår saker som jag inte ens förklarat, hon har galen humor och är lite knäpp, på ett skönt sätt. Oavsett om vi befinner oss 40 mil ifrån varandra eller brevid varandra på en strand i Grekland så finns hon alltid där.

Jeanette:
Trots att vi gick på samma gymnasium i tre år var det inte förrän efter skolans slut som jag och Jeanette började umgås allt mer, och innan jag visste ordet av tog hon plats som en av mina absolut bästa och närmaste vänner. Många är de nätter som vi pratat till sena timmar, vi har gjort massor av roliga, galna och mysiga saker tillsammans. Vi har delat skratt, tårar, middagar, filmer, täcken och flygplan på vår väg genom livet.

Joanna:
Finaste Joanna, hon är alltid på språng, men har ändå alltid tid för vänner. Denna kvinna inspirerar mig, och har lärt mig att listor och raka rader är att föredra i den här världen. Det spelar ingen roll om det blåser orkanvindar, står hon där som en klippa, en trygghet som jag inte skulle kunna tänka mig att vara utan.

Issa:
Isabell, mitt lilla vilddjur. Hon kan vara en av de galnaste och mest intressanta människorna i min tillvaro, man vet aldrig vad som väntar när man har henne vid sin sida. Isabell är så där ohejdat sprudlande när hon är glad att det är omöjligt att inte bli glad själv, och när något bekymrar henne då bekymrar det mig. Men vi löser det alltid.

Dessa fyra människor är egentligen mycket olika, men alla har de något gemensamt. De är helt underbara vänner, och jag vet att de alltid ställer upp för mig, oavsett om jag är glad, arg eller ledsen. Och jag hoppas de vet att jag finns där för dem också, om de behöver mig.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Emma

Ur korpägg kommer inga duvor.

RSS 2.0