Många av er har redan koll på vad jag är för en filur, men vi tar det väl från början...

Mitt namn är Emma Karin Johanna Andersson, jag är född och uppvuxen i en vacker liten by som heter Gillhov. I denna by gick jag på dagis och här hade jag många av alla mina barndomsvänner. I familjen finns min pappa som heter Herje, min mamma Mildred och min äldre bror Erik. Förutom de mänskliga familjemedlemmarna så har det även passerat en del djur i huset.
Först fanns Nallen, en trefärgad dreverhane som lade grunden för mitt hund- och jaktintresse. Jag hade också tre kaniner, först Trullan som sedan fick en kompis vad namn Nadja och när Trullan dog så kom en liten tjej vid namn Edith. Nu har alla tre rest till grönare nejder.
Medan Nalle ännu levde utökades hunderiet med en jämthundshane vid namn Arro, och han befäste jakten i mitt liv och lärde mig så mycket om livet som jägare, det var tungt då Arro blev sjuk och fick avlivas... Redan innan Arros bortgång kom det två nya stjärnor till gården, först gråhunden Vicke som nu är 5 år gammal och sen jämten Nittro som är drygt tre år.

Förutom ett stort intresse för hundar var jag redan som liten intresserad av hästar, och har ridit sen jag var ungefär 10 år gammal. Först på ridskola, sedan kombinerat privathästar och ridskola för att senare enbart rida andras hästar. Några hästar har passerat mig som foderhästar och som sommarhästar. Just nu har intresset hamnat lite i träda, men efter studierna kommer jag förhoppningsvis att besitta tiden och pengarna som krävs för att hålla häst.

Ja, studier ja...
Just nu så studerar jag vid Umeå Universitet, har läst lite drygt en termin av Kandidatprogrammet i Biologi och Geovetenskap. Jag trivs riktigt riktigt bra här och utbildningen känns helt rätt. Under de senare åren av utbildningen kommer jag att inrikta mig mot biologi, och som det känns just nu, mot viltbiologi.

I mitt liv finns det väldigt många människor, jag har många ytliga vänner och få som kommer mig riktigt nära.
Här i Umeå har jag träffat Johan, en människa som besitter sjukt många fantastiska egenskaper. Till exempel får han mig alltid på bra humör oavsett hur arg, less, irriterad eller bekymrad jag är. Att han har störtskön humor, är lite lätt galen och snygg gör inte saken sämre. Fast hans allra bästa egensskap är att han är trygg, jag behöver aldirg oroa mig för något när jag är med Johan.

Förstås har jag inte alltid studerat, efter gymnasiet (Skog och jakt vid Åsbygdens naturbruksgymnasium), började jag direkt att jobba som virkesmätare. Under 1,5 år satt jag stationerad på Rödins Trävaru i Skanderåsen innan jag bytte jobb och började med nummerupplysning. Att jag under åren återvänt till virkesmäteriet säger en del om hur jag egentligen trivdes (eller inte trivdes) med jobbet som ständigt stressad nummerupplysare, även om jag under sista året ägnade mig åt smstjänsten Svar På Allt, ädr jag trivdes bättre.
Svar På Allt-jobbet ar gett mig en hel del kunskaper om helt triviala ämnen, men jag tycks aldrig minnas dessa kunskaper när det är dags för sällskapsspel som kräver just det... Konstigt det där?

Pratet om spel får mig att tänka på att jag nog är världens bästa förlorare, jag blir aldrig sur över en förlust. I min värld är det viktigare att vinna i livet än i ett spel, och i livet är jag en vinnare.

En av mina sämsta och bästa egenskaper är att jag är sjukt envis, vilket såklart är bra väldigt ofta, men ibland kan det bli lite fel. Jag är till exempel rätt så långsint eftersom jag har svårt att släppa saker jag inte tycker är färdigdiskuterade, och så har jag svårt att erkänna när jag har fel. Även om det senaste blivit mycket bättre sen jag träffade Johan, det gör inget att ha fel, alla har det ibland.

Det största intresset i livet är trots allt jakt. Älgjakt med löshund är en av favoritjakterna men egentligen är alla typer av jakt med hund så himla kul. Om jag nu inte får med mig en hund ut i skogen så är toppfågeljakten någonting som jag tycker väldigt mycket om. Jag tror jag dras till lugnet och känslan av frihet som infinner sig när man glider fram på skidor längs en ändlös myr i bitande minusgrader.
I och med att jag börjat studera det jag gör har jag börjat se jakten på ett annat sätt lite granna, jag har lärt mig betydligt mer om de dynamiska system som finns i naturen, vilken inverkan jakten egentligen har och hur oliak rovdjur påverkar systemen. Det är inte så självklart som man kan tro!

Mina jakliga sidor till trots så är en av mina favoritmaträtter en sjukt god vegetarisk pizza som mina sambosar här i Obbola infört i mitt liv. Har ni tur kan ni få receptet nångång!

Det värsta jag vet är människor som plågar djur och misshandlar sina partners. Jag kan bara inte förstå varför man ger sig på ett djur, som i många fall inte kan försvara sig, eller sina partners som man många gånger påstår sig älska. Helt obegripligt.

Jag har massor av intressen som jag inte tagit upp än. Värt att nämna kan vara att jag gärna dansar, fiskar, läser böcker och nu på sistone även tränar.

Nog talat!