Idag när jag kom hem till Gillhov efter skolan så stoppade jag i mig lite lunch och ställde mig sen på skidorna för att prova lyckan i de stora svarta tupparnas land.

I gallringen på väg upp till första hygget och myrarna så stöter jag en höna som flyger rätt över huvudet mitt och landade i ett träd 50 meter bort. Men som sagt en höna, se men inte röra!

Skidade vidare, men fick inte se något nånstans, så jag åker ut på en uppplogade skogsbilväg och tänker att jag tar den nedåt byn. Vet dock om ett ställe längs vägen där pappa sett tjäder flera gånger i vinter, och precis när jag ser runt "hörnet" på en skogskant så sitter han där, den svarta tjädern.
Dock satt han ganska nära vägen och hade redan hört/sett mig. Jag backade lugnt tillbaka ur tjäderns synfält, tog av mig skidorna och smög lugnt framåt, redo för allt. Kom fram så jag såg tjädern och skulle till att ta lite stöd, men se då behagade Herr Tupp att flyga iväg. Han träade mitt ute på hygget kanske 300-400 meter bort, suck.
Jag gjorde en ansats att prova ta mig dit, men han var redan på språng och satt som sagt mitt ute på ett hygge, det var inte mycket att göra åt.

Nya tag imorrn kanske?



Toppfågeljakten är en av mina favoritjaktformer, även om jag hittills aldrig lyckts skjuta nån fågel. Det finns ett lugn och en harmoni i skogen när man glider fram på sina skidor över myrar och i hyggeskanter. Den känslan kan fylla mig i fler dagar efter en jakttur.
Man kan också få se otroligt vacker natur på sina jaktturer, men så är det väl med den mesta jakten.