Idag skulle jag göra ett nytt försök att överlista den tjäder som gäckat både mig och pappa nu i vinter. Jag bestämde mig för att lämna skidorna hemma idag och istället testa snöskorna, dels för att det är en plogad väg första biten och sett ett rätt hårt trampat skidspår där vi brukar åka efter tjäder uppe på berget ovanför byn.
I alla fall, jag gjorde en rockad och började från andra hållet idag, gick upp vägen mot stället där jag stötte tjädern igår. Och mycket riktigt han satt på exakt samma ställe idag, men jag stötte honom igen. Hörde att han träade uppe vid myren så jag fortsatte mot skidspåret och vek upp det. Väl uppe på myren såg jag honom sitta där i ett träd, han såg rätt lugn ut.
Lämnade snöskorna och började ansmygningen i myrkanten där tallarna stod tätt för att i skydd av dem ta mig närmare. Fågeln satt lugnt kvar och när jag kommit så nära som jag trodde att jag skulle ta mig så tog jag stöd och skickade iväg en kula.
Tjädern lyfte och jag såg att han försvann ner bakom trädet där han satt. Jag tjavade fram mot stället, hittade en massa fjädrar och blod, men ingen fågel. Panik.
Blodspåret, eller dropparna av blod som låg strödda över snön, och fjädrarna var lätta och följa och 30 meter från trädet låg fågeln i snön.

Det var min allra första toppfågel, och det har blivit ganska många timmar på skidorna för att få tag på honom, och idag när jag lämnade skidorna hemma, då föll han! Så kan det gå.
Väl hemma fick mamsen lov att ta ett kort!

---