Så var 2008 till ända och 2009 har tagit vid.
Mina förhoppningar är att det här nya året kommer att bli bättre än 2008, det är egentligen det enda jag begär. Att det blir bättre, för om det blir sämre, ja, då vet jag inte alls hur det ska gå.

Jag önskar att jag inte var så ensam.
Tänk om jag fick vara med hundarna jämt, det känns så mycket bättre när dessa glada, tröstande varelser är med. När man får dra handen genom mjuk päls och se de busiga ögonen titta på en.
I stan är det bara tomt och trist, inga glada viftande svanser eller uppfodrande skall, bara tomt.

---

Idag var jag ute och jagade i två timmar ungefär, men ingen fågel fick jag se. Dock så när jag var ut i lördags så såg jag och pappa, som jag åkte med, en tjäder, men den hade försvunnit när vi kommit inom skjutavstånd.
Trist.

Jag älskar att vara ute i skogen om vintern.
Tystnaden, lugnet och kylan fördriver alla tankar, och det är så skönt med en stunds kravlös frihet där bara jag och naturen existerar.



Mitt jaktsällskap på lördagen, lilla pappsen!

---

As the days go by, I know that all the things that used to be so good no longer exists...