Ibland är det sådana där dagar då man kanske inte borde kliva upp för man vet att det kommer bli fel nångång under dagen.

Varför kan du inte minnas att om man inte vårdar det som finns så kommer det såsmåningom att dö ut? Kan du framkalla känslan du hade då tårarna rann sist? Att det krävs så himla mycket för att få en sargad själ att komma till liv igen? Hur ska jag våga leva igen, jag är livrädd...

-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --

Jag måste ha ett annat jobb, eller börja plugga. Det här kommer aldrig gå....
Kanske är det så som min söta Moa säger, att jag behöver en paus från allt, att  jag kanske behöver resa iväg, långt långt bort och samla tankarna, bestämma vad jag ska göra med livet.

Önskar jag var vuxen, att jag hade mitt söta lilla hus med mina hundar och mitt stall med mina hästar, att jag hade mitt drömjobb och någon som delade det livet med mig. Önskar att jag visste hur det kommer bli i slutändan.

-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --

Imorrn är det jakt igen, jag mår bra av det, snälla låt mig fortsätta med det!




Jävla lägerungar....